Zeldathon: Ett äventyr i Hyrule

In a realm beyond sight,

the sky shines gold, not blue.

There, the Triforce’s might

Makes mortal dreams come true.

- Book of Mudora

the Legend of Zelda-serien har en stor plats i mitt hjärta och under sommaren 2010 spelade jag igenom hela serien(förutom Gameboy-spelen). Så efter en hel sommar av pussellösande, rupeesamlande, monsterslaktande och triforce-letande , så sitter jag här nu och ser tillbaka på resan jag gjort.
Det har varit en fint äventyr genom Hyrule och det är alltid lika njutbart att spela igenom spelen. Här är en lista på de spelen jag tagit mig igenom och ett par tankar och ord om de.
(För att få rätta känslan när du läser detta så lyssna på denna vackra Zelda-remixen av Hyrule Symphony i bakgrunden.)


The Legend of Zelda (1986) NES
The Legend of Zelda är den grönklädda hjälten Link's första äventyr som släpptes till NES. Det är startskottet på denna serie och är ett spel som satt sin stämpel i spelhistorien. Ett legendariskt och revolutionerande spel med en titelmelodi som många kan nynna på och har provat på att spela. Tog ett tag innan jag faktiskt gjorde det, för jag hade bara Zelda 2 hemma, så jag fick låna spelet.  Kanske inte lika spännande som det var då, men helt klart spelvärt än idag med en väldig nostalgisk faktor. 

the Adventure of Link (1987) NES

Efter succen med första spelet så var det inte oväntat med en uppföljare, men blev inte riktigt som fansen hade tänkt sig. Detta spelet skiljer sig väldigt mycket ifrån sin föregångare. Här introducerades ett helt nytt system där det är sidescrollaction med rpg-inslag. Link kan hoppa, hugga i luften och använda magier på sitt äventyr genom Hyrule för att rädda prinsessan. 
En del älskar detta spel, andra hatar det. Jag tillhör de som älskar det. Detta är ett av favoriterna i serien och ett av mina favoritspel . Även för svårighetsgraden och Game Over-skärmen som gav mig mardrömmar som barn...


A Link to the past (1991) SNES

När Zelda skulle inta 16-bits konsolen Super Nintendo, så gick de tillbaka till rötterna i första spelet och gjorde en "superversion" av det (i mitt tycke). Vilket de gjorde helt rätt i. I det tredje spelet så är världen stor och varierande, finns mycket att göra och Link är coolare än han någonsin varit. De kunde lika gärna kallat det Super Zelda,såsom de gjorde med många andra spel till Super Nintendo! Detta är mitt favoritspel av många orsaker. Grafiken är välgjord och vacker, soundtracket är öronorgasm och gameplayet är så kick-ass och så man verkligen vill att ett Zelda-spel ska vara. Har bara gott att säga om A Link to the past. Det är det perfekta spelet.


Ocarina of Time (1998) N64

Från 2D till 3D. Det var det stora i den femte generationens konsoler. Att få gå runt i en tredimensionell värld var något fantastiskt och Ocarina of Time fick mig att gapa av hur häftigt det var. Man blev fri som spelare och kunde kontrollera Link på ett helt nytt sätt med sitt svärd och sköld. Kunde springa runt i timmar med Link och bara utforska varenda hörn i spelet. Och om jag fastnade så frågade jag ofta mina kompisar i skolan eller frågade av nyfikenhet vad både det ena och det andra var för plats som jag upptäckte. Ocarina of Time är ett äventyr utan dess like, men har tyvärr åldrats lite ifrån sin tid tack vare dåvarande grafiken. Åldrats med stil.


Majoras Mask (2000) N64

2 år senare så kom uppföljaren till Ocarina of Time jag aldrig spelade förrän många år senare, Majoras Mask. Eftersom jag älskade föregångaren så var jag riktigt spänd på detta spel när jag tryckte i kassetten. Det blev inte riktigt som jag väntat mig. Samma grafikmotor som första spelet och de flesta karaktärer återanvändes i en helt ny värld kallad Termina. I det landet så hänger en måne över som är påväg ner för att förinta hela landet, som skapades av pojken med Majorasmasken. På endast tre dagar ska den unge Link leta reda på fyra jättar som ska hålla uppe månen, så han kan stoppa pojken med Majorasmasken. Och så vidare. Den storyn skiljer sig  mest i från de övriga spelen (om man bortser från Gameboy-spelen) och precis som Zelda 2 så är det delade tankar om spelet. För mig är Majoras Mask mest bara "okej".


Wind Waker (2002) GC

Efter att visat att Zelda funkar bra i 3D till fansens förtjusning i både Ocarina of Time och Majoras Mask, så väntade man sig något stort till nästa konsol GameCube. I en demonstrationsvideo för GameCube från 2000, så fick man se en väldigt cool Link och fansen blev helt till sig och började spekulera. Året efter så chockades alla av något helt annat. Ocarina of Time's och Majoras Mask's fortsättning,  Wind Waker. Där Link helt plötsligt är tecknad (cel-shaded), har stort huvud med stora ögon och seglar. Det blev mer mot motsatt håll än vad man hade trott, men de flesta fansen blev inte besvikna. Iallafall inte jag. För mig är detta en av höjdpunkterna i serien. Det har en väldigt hög mysfaktor och tack vare det stora havet, en väldig frihet. Ett spel att lägga en extra titt på. Både ung som gammal. 


Twilight Princess (2006) GC/Wii
Innan vi fortsätter, så ska ni få se ett klipp från 2004(räcker att kolla fram till 1:00):

Som ni förstår, så var det detta fansen hade längtat efter sedan Ocarina of Time och demonstrationsvideon från år 2000. Jag ryser varje gång jag tittar på detta och får mig att tänka tillbaka till år 2006 då jag förhandsbokade ett spel för första gången, Twilight Princess. Jag gick och väntade i månader med bara bilder och någon trailer som kunde släcka törsten efter spelet. Sedan kom det lagom till jul, jag sprang hem, satte i skivan och sedan såg man mig inte mer. Haha, nej skoja bara. Men nästan! Men efter en sådan längtan och börjat spela på den nya resan genom Hyrule, så fick jag tillbaks en känsla jag inte känt pålänge. En "waow-känsla". Man var som ett barn igen.
Men Twilight Princess är ett bra spel, men det finns bättre i serien enligt mig. Spelet är mest häftigt och snyggt och det känns som det fattas något. Men gör ingenting, för jag gillar det ändå.


Och så lämnar jag landet Hyrule bakom mig.
Tills nästa äventyr.