Retrospelat: Mega Man 2

Utvecklare: Capcom

Utgivningsår: 1988

Konsol: NES

Spelades på: NES

Tidigare relation till spelet: Provade det bara hos någon kompis.



Mega Man 2.. Att det tog mig över 20 år att spela igenom det skäms jag lite för. Men så kan det vara ibland. Som tur var så fick jag åtminstonde prova på det lite som barn, så jag inte missa det helt i sina glansdagar.

Spelets upplägg är så enkelt, men ändå så intressant. Att  nemesisen Dr.Wily skickar sina robotar efter Mega Man och man ska plocka dom en och en. Efter varje boss får man en belöning som inte är så pjåkig. Deras vapen som kan användas emot de senare istället. Bossarnas mönster är lättlästa och banorna lätta, så att ta sig igenom spelet gick bra. Förutom på ett ställe och det är en av de sista Dr.Wily-banorna. Den där lila banan innan sista bossen. Jag dog om och om igen och ju mer jag dog, desto argare blev jag. Men tillslut tog jag mig igenom och då gjorde jag ett välförtjänt glädjeskutt.
Mega Man 2 är snyggt. Väldigt snyggt. Det är pixelperfektion. Och till det den bästa bitpopen i bakgrunden. Soundtracket i Mega Man 2 är ett av NES bästa. Några exempel av de: Wood Man, Bubble Man och Dr Wily's Stage 1.

Kort och gott.  Mega Man 2  är verkligen ett av bästa titlarna till NES och är väldigt glad att ha det i min ägo och äntligen klarat det. Nu är det bara ett sisådär tiotal kvar av serien att spela igenom...