Det ultimata målet i ett spel är att klara det till 100 %. Vad jag förstått är det ett eftertraktat mål bland de flesta gamers och andra nöjer sig med att se sluttexten. Vare sig det gäller att ha plockat alla achivements, hittat alla hemligheter eller låst upp allt, så finns det inget skönare än att av avnjuta det man åstadkommit med. Men sen kommer efterfrågan: Vad gör man sen då?
Nyligen så nötte jag och min bästa vän spelet
New Super Mario Bros Wii. och givetvis hade vi som mål att ta allt. Vi kämpade igenom värld efter värld och kollade efter alla starcoins och hemligheter. Det blev en resa av underhållning, samarbete och klurande. Och nästan lite blod, svett och tårar. Som när man t.ex. var riktigt nära en starcoin, men missade en plattform, trillade ner och brast ut "neeeej!!". Men när vi väl istället tog myntet, så flög händerna upp och det high-five'ades vilt. Min hand blev stundtals lite lätt röd.
Men vi fixade det till slut! Vi klarade ut det till 100 % och vad skönt det var!
Det var nästan med en lättnad man andades ut och tänkte tillbaka på resans gång. För det är som podcasten Retroresan säger att "målet är ingenting, resan är allt" och det stämmer ju. Men efteråt var jag såklart tvungen att fråga: "Jaha, vad nu då?"
Det självklara är att man ger sig på nästa spel. Men det är ändå tråkigt på ett sätt när ett spel tar slut, men samtidigt så måste det bli så. Det var därför jag lämnade spelet World of Warcraft och hela mmorpg-genren bakom mig. Ville ha ett slut. Sagor ska ta slut, så man kan få uppleva nästa. Och nej, det behöver inte alltid sluta lyckligt.
En god upplevelse eller saga tåls höras flera gånger. Även om det inte är samma sak som första gången.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar