Recension: Back to the future - the Game

Tidsresande har alltid varit något människan har drömt om att kunna utföra. Åka tillbaka och uppleva allt som hände på plats eller ändra på något i historien. 1985 kom en film om synen på hur tidsresande kan gå till under namnet Back to the future (Tillbaka till framtiden på svenska). Den handlar om att tonåringen Marty McFly försöker göra det bästa av sitt liv i samhället Hill Valley. Men det är inte lätt med en familj som är ganska misslyckad och en rektor som är på han, samtidigt som han försöker göra musikkarriär och vara en bra pojkvän. Men en dag ringer Marty's äldre vän Doc och ber honom mötas upp. Doc visar upp sin senaste uppfinning, en tidsmaskin i form av en DeLorean och den kommer förändra deras liv förevigt.. Blir tidsresande i framtid, en parallell nutid och dåtid. Tidsresandet lär Marty och Doc en viktig läxa:
Man ska aldrig störa tiden, det kan bli allvarliga konsekvenser.

Back to the future har alltid varit en av mina favoritfilmserier. Den har charm, action och roliga karaktärer. Plus att åka i tiden är jättespännande. Så egentligen borde det funka jättebra som spel också. Eller? Det släpptes ett par plattformsspel, men de höll aldrig måttet till filmen. De flesta var skit helt enkelt. Så sedan dess har idén om ett spel och även en film bara gått vidare.
Fram tills den 22 december 2010 då Back to the future - the Game släpptes.

Back to the future - the Game är inte bara ett spel baserat på filmserien, det är faktiskt också en fortsättning på filmtrilogin! Det utspelar sig ett halvår efter händelserna i tredje filmen och ibörjan får man se hur Marty saknar Doc. Han sticker till Docs garage (hem?), där det är en utförsäljning på hans ägodelar eftersom Doc inte kunnat betala hyran. Marty räddar något viktigt från att säljas och helt plötsligt så hör han ett välbekant ljud utanför garaget. Han springer ut och där står den. Tidsmaskinen.
Till skillnad från tidigare försök på Back to the future-spel är detta ett peka och klicka-spel. En genre jag inte har någon större erfarenhet av, men faktiskt så funkar det riktigt bra i detta spelet. Man får lösa pussel, gneom att klicka på olika föremål och styra Marty med hjälp av piltangenterna eller pekaren. Det gör det väldigt smidigt och är väldigt avkopplande.

De har fått till miljöerna mitt i prick och man känner sig genast hemma i Hill Valley. Man springer runt på olika platser i staden, både bekanta från filmerna och ett par nya. Oftast får man hålla sig till ett område där man letar ledtrådar och för både kortare och längre dialoger med de karaktärer man möter. Varje karaktär är jätteintressant och bra designat i både utseende och kroppsspråk. Men framförallt har de helt fantastiska röster. Röstskådespeleriet tycker jag är spelets starkaste sida. Inte konstigt med tanke på att de fick med tre röster från den första filmen. Men tyvärr kunde Michael J Fox(som spelade Marty i filmen) bara gästa pågrund av hans sjukdom. Istället fick en nykomling göra Marty's röst. Han heter AJ Locascio och gör ett jättebra jobb som Marty och man tänker inte på att Michael inte gör rösten.

Spelet är uppdelat i fem episoder, där det har hänt något helt fel i tidslinjen i varje del. Storyn binds ihop bra, även om vissa händelser bara känns helt dumma. Men fortfarande intressanta. Spelet är inte direkt utmanande, fastnar man helt så kan få olika tips på hur man ska tillgå, såkallade "hints". Så spelet passar alla, även för den som inte är något större fan av filmerna eller av genren.
Jag tycker att det äntligen hittades rätt spelgenre för Back to the future.  Önskar bara de kunde kommit på detta för 20 år sedan. Kanske borde bygga en tidsmaskin och göra något åt saken. Fast då kanske jag hade  gjort något fel, så det blivit en enorm tidsparadox så att detta spelet aldrig skapades och hela spelindustrin kollapsar likt Atari's krasch 1983. Så jag skippar nog det.

Back to the future fick tillslut sitt spel värdigt till filmerna. Yeah, thats heavy.