Min första tid med SNES: En julsaga

Julen 199X. 
Jag hann knappt ut ur bilen förrän jag var utanför dörren och plingade på. "Kom in!" hördes det inifrån och jag öppnade dörren in till lägenheten. Lukten av nystekta köttbullar och annan julmat trängde sig in i näsborrarna direkt och farmor och farfar kom ut till hallen och hälsade. Efter stora kramar tog jag av mig skorna och hängde av mig jackan där det fanns plats. Är nämligen så att farmor tycker om att gå på  loppisar och samla på saker, så lägenheten blir gärna rörig, men finns alltid utrymme att röra sig på.

Strax efter kom resten av familjen genom dörren. Pappa hejar och skämtar något glatt direkt som vanligt och mamma och syrran får vänta på sin tur. När alla hälsat så sätter vi oss alla i vardagsrummet. Det är skönt att äntligen få vara hos farmor och farfar efter en 20 mil lång resa. Godisskålarna står framme och jag och syrran blir genast sockersugna. "Inte före maten!" säger farmor till oss och vi får hålla oss till tåls. Men jag blir lätt rastlös och farmor vet vad jag vill göra. Hon säger till mig att följa efter och vi går in till ett av rummen. Därinne är det ännu mer prylar, men det är en viss hörna som gör mig alltid lika intresserad. "Jag har startat upp det åt dig." , säger hon med ett leende och går tillbaka.

Det är en beundran jag står och kollar igenom alla kassetter. Nintendo. Super Nintendo. Gameboy. Farmor har allt. Hon har den största samlingen jag känner till och är en duktig spelare. Bläddrar igenom SNES-kassetterna, som ett barn på julafton och hittar ett som får mig att hoppa till av glädje. Trycker i kassetten, fattar tag i kontrollen och sätter mig ner i den gamla bruna fåtöljen som står perfekt framför den kanske ännu äldre TVn. Något kommer upp på skärmen. Det är tre gyllene trianglar och direkt efter hörs mäktig musik i bakgrunden. Ett långt namn kommer upp, men det är bara ett ord jag kan tyda: Zelda.

Jag fyller i mitt namn och så börjar det. Link ligger i sängen i sitt hus och text kommer upp på skärmen. Jag förstår inte vad som sägs alls, men ser Links släkting bege sig ut med svärd och sköld. Går upp ur sängen och springer genast till kistan. I kistan är en lampa, som jag inte kan använda än. Nyfiken som jag är, så springer jag ut ur huset och börjar leta efter släktingen. Det är regnigt och jag går vidare mot slottet. Det står en vakt där framför porten, men jag hittar en hemlig gång bredvid slottet. Trillar ner och hamnar längst ner i slottet. Det är blött och mörkt. Hittar Links släkting. Han ser skadad ut, säger något och ger mig sitt svärd och sköld. Nu känner jag mig allt häftig och beger mig djupare in i slottet. Hittar lite magi, som gör att jag kan använda lampan. Äntligen blir det lite ljusare. Spänningen stiger när jag går upp för trapporna, högre upp i slottet och jag har absolut ingen aning om vad som väntar mig.

Hör dörrklockan ringa i bakgrunden. Någon har kommit. Jag springer i cirklar i slottet, spöar vakter och försöker hitta vart jag ska. "Hej och god jul Daniel!" Jag vänder mig om och där står mina två farbröder. Jag hejar och är glad att se dom, men vänder mig snabbt till TVn igen och fortsätter spela. Måste hitta vart jag ska, men hittar tillslut en trappa ner, som leder ner till fängelsehålorna. Jag ser en prinsessa fången, som måste vara Zelda och en vakt med ett farligt vapen. Hittade en bumerang tidigare som kommer väl till användning. Efter lite kämpande lyckas jag tillslut spöa vakten, får en nyckel och räddar henne. Hon säger något viktigt och vi beger oss uppåt igen.

Denna gång ha rjag lärt mig slottet bättre och hittar vägen tillbaka. Men eftersom jag inte vet vad Zelda har sagt, så vet jag ändå inte vart vi ska. Men hittar tronrummet, där Zelda säger något. Jag förstår att det är här vi ska ta oss vidare. Försöker med allt. Knuffa väggen, peta på tronen med svärdet. Ingenting händer. Ger tillslut upp och letar upp farmor. Hon står i köket och förbereder det sista med julmaten. Hör i bakgrunden "Går det bra, Daniel?" Det är pappa som undrar. Jag suckar och vänder mig till farmor igen.
"Vad är det, gubben? Jag håller på med julmaten nu. Det är snart färdigt." Jag förklarar läget och hon lämnar maten. Hon tar upp kontrollen och hjälper mig. Hon knuffar undan något som är längst in i väggen. En hemlig dörr! Jag tackar, hon ler och beger sig tillbaka till köket. Jag går in igenom den hemliga dörren och möts upp av ett kloaksystem.

Det är väldigt mörkt och väldigt blött. Nästan lite smått läskigt. I mörkret möter jag råttor som springer åt alla håll och kanter. Hittar något att tända upp med, vilket underlättar sökandet i kloakerna. Det är ganska tajta gångar och jag känner att jag helst vill bara härifrån. Efter gått runt lite, kommer vi tillslut fram till ljuset och det känns genast bättre. Börjar gå uppåt igen och kommer till ett rum där man får dra i spakar. Drar i rätt spak och en dörr öppnas. Vi har kommit till en kyrka och är i säkerhet. Prästen och Zelda snackar lite och jag får ett hjärta. "Danieeel! Maat!" ropar farmor från köket.
Jag fortsätter ut ur kyrkan och är äntligen ute i världen igen. Musiken som spelas känner jag genast igen och jag kan knappt bärga mig förrän jag får undersöka hel... "DANIEL! KOM NU, ANNARS FÅR DU INGET GODIS!"  Paus.

Efter fantastisk mat och mys med familjen, går jag tillbaka till spelhörnan. Men märker att TVn är avstängd och spelet likaså. Går och frågar farmor om detta. "Stängde av innan. Antog att du sparade." Lite ledsen blev jag allt, men farmor startade TVn åt mig igen. Men tappade lusten för Zelda nu, så  jag byter spel. Det blev en annan favorit en stund. Mannen i den röda hatten, Mario. Så det spelades Super Mario World en stund, tog ett par banor, innan det var dags för julklappsöppningen. Något jag faktiskt kunde släppa kontrollen direkt för. Vem älskar inte julklappar?
Men även om julklappar är det bästa med julen, så är det ändå något som går över oftast väldigt fort. Man sliter upp papper, kollar vad man fått och även vad de andra fått, leker med den roligaste leksaken en stund och sen var det slut. Med Kalle Anka i bakgrunden såklart. Känner mig nästan lite som Ferdinand när jag beger mig tillbaka till spelen. "Så satt han där framför TV-skärmen och tryckte på knapparna.."

Nu vill jag prova något nytt igen. Vad har vi här då.. "Seekret åff manna"? Ser trist ut. Men detta då? Nej.  Sedan ser jag något som jag känner igen. Mina idoler: Turtles. Kassetten startar inte direkt. Får blåsa lite, som pappa alltid gjorde och då startade det direkt. Mina favorit ninjasköldpaddor får jag slåss med. Väljer min favorit Michelangelo såklart och börjar spöa fotsoldater. Skrattar av lycka tills jag möter Shredder i någon konstig maskin. Där dör jag, tappar lusten och byter spel.

Så fortsätter hela julafton . Spelar ett spel en stund, tröttnar och byter till nästa. Ibland kommer farmor in, tittar till mig och kommer med godis och ibland går jag ut och pratar lite med familjen.
Mickey's Magical Quest. Joe & Mac. Final Fantasy: Mystic Quest. Super Probotector.
Till sist tar jag upp Zelda-kassetten igen och startar. Skriver mitt namn igen och börjar spela. Vaknar upp i huset. Tar mig ut till regnet. Nu ska jag rädda Zelda ige.. "Daniel, dags att åka nu!" Hm va? Jag kollar ut och ser att det är alldeles mörkt. Med besviken min, går jag och klär på mig ytterkläderna. "Glöm inte julklapparna!" När jag hämtat klapparna, är det dags att säga hejdå och det blir minst lika mycket kramande som innan. Beger oss till bilen som är väldigt kall till en början. Jag och syrran pratar lite om våra julklappar en stund. Sedan somnar hon.
Jag lutar mig mot bilsätet och kan inte somna direkt. Jag kan bara tänka tillbaka på dagen som varit. På alla spelen. På Zelda.

Detta var min berättelse om en av mina jular någongång tidigt på 90talet under den tiden jag fick spela SNES för de första gångerna. Ungefär som jag minns det iallafall. Det blev en jultradition för mig. Nu är året 2011 och än idag går jag till den spelhörnan och drömmer mig tillbaka.. 


God jul allesammans!