The Legend of Zelda-serien håller jag kärt, men har haft svårare för det i bärbart format. Vet inte varför, för det passar in utmärkt. Efter Link's Awakening fick Capcom stå för utvecklingen(Med Nintendo tittandes över axlarna) av flera bärbara titlar och de har har varit trogen till serien och samtidigt vågat prova på nya element i spelen. Detsamma gäller Minish Cap från 2004.
Spelet inleder med att man får följa prinsessan Zelda gå hem till Link som bor hos hans farfar som är byns smed. Link ligger dock och sover, men blr väckt och de beger sig till stadens festival för att leverera ett svärd till kungen för en ceremoni. Men något går snett vid ceremonin. Zelda blir till sten av spelets antagonist och Link får bege sig ut i Hyrule för att lösa det.
Om man tittar på Minish Cap utåt sett, så går spelet efter Zelda-mallen med dungeons och föremål. Grafiskt påminner det lite om A Link to the past och Wind Waker. Men det har något mer jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det har toner av en saga över sig med den färgglada designen och charmiga karaktärer man stöter på. I Minish cap blir man presenterad för Minish-folket som liknar trädgårdstomtar i Smurfstorlek. De är så små så att ingen människa kan se dem. Ganska tidigt under spelets gång finner Link ett sätt att krympa sig själv till deras storlek och det ger ett helt nytt perspektiv. Vilket leder till helt nya faror. Små vattenpölar blir sjöar och blad funkar som båtar. Med den nya storleken kan Link ta sig till nya platser och det ger en del spännande pussel. Extra världar öppnas upp för ens ögon och ett bokstavligt talat större äventyr väntar.
I jakten på en kur mot Zelda's förbannelse får Link gå igenom flera typer av miljöer. Det mesta är gröna skogar, men han tvingas även klättra i berg och göra djupdykningar i vatten. Världen är fint uppbyggd som är varierande, detaljrikt och vackert att vistas i. Varje skärm är en upplevelse och man finner massor av saker att upptäcka. Det gäller även byarna, särskilt huvudbyn i centrala delen av Hyrule. Där kryllar det av intressanta karaktärer som alla har något att säga. Minish Cap känns väldigt levande av befolkningen, vilket är väldigt uppskattat i ett Zelda-spel. Något annat som sätter stämningen är såklart musiken som är mysiga melodier, både nya och klassiska som ger en nostalgiska känslor.
Tyvärr är spelet alldeles för kort. Kanske det kortaste i serien. Det är bara 4 tempel plus slutstationen. Men varje tempel är väldesignat och blir lika underhållande för varje steg man tar. Sedan finns det såklart en hel del att göra utanför huvuduppdraget. Det finns såkallade "kin-stones" i Minish Cap som är stenar man samlar på sig och som man pusslar ihop med andra för att öppna fram nya hemligheter. Systemet är intressant, men blir lite segt att gå runt till varje invånare i världen och kolla om de vill pussla något.
Trots dess korta längd och lite mindre roliga sidequests så är Minish Cap en trevlig upplevelse i serien och ganska underskattad. Så om ni har tillgång; fixa det till Gameboy Advance eller eran 3DS. Det är ett perfekt sagolikt äventyr på bussen. (Plus att Ezlo, ankfågel-liknande i form av en mössa, på ens huvud är den roligaste hjälpredan i serien.)
Betyg: 4 av 5
0 kommentarer:
Skicka en kommentar