Spelrapport: Mini Ninjas, Arkham City, 1-bit Ninja, Bastion och Skyrim

Ibland har jag spelat igenom lite mer spel än vanligt ganska samtidigt. Spelrapport är att jag rapporterar från mitt spelande med kortare recensioner och även vad jag ska spela härnäst. Ni kommer se mer av denna mall då jag känner att jag inte har tid för längre recensioner.

Då har 2012 gått förbi och personligen var det ett bra spelår. Spelat mer spel och det har varit mycket blandat.  Men det ska jag inte summera. Detta är vad jag spelat det senaste.

Mini Ninjas (PC/Steam, 2009) 

Ninjor har alltid varit coola och Mini Ninjas är inte ett undantag. Det är spel inriktat till barn som osar Wind Waker och det gamla Japans stereotyp. Alla karaktärer låter som Splinter i Turtles och miljöerna består av höga träd och japanska byggnader. Jag uppskattar verkligen det och tycker oftast att det är väldigt vackert, även om det är lite väl tomt på sina ställen. Stridssystemet är enkelt och ganska underhållande, kunde dock byggt på det mer med tanke på att man knappt använder sig av spelets alla karaktärer och magier. Trots bristerna, så är ninjakänslan hög och vill spela ett riktigt "chill"-spel så är Mini Ninjas just för dig. Eller framförallt barn.

Betyg: 3 av 5

Batman: Arkham City (PC/Steam, 2011)
I somras spelade jag Arkham Asylum och kände att det var det bästa superhjältespelet jag spelat någonsin. Nu har jag spelat uppföljaren och jag får tänka om. Detta är nämligen Arkham Asylum 2.0.  När jag trodde det inte kunde bli bättre, så kommer Arkham City med allt och lite till. Större område att leka Batman på, mer utrustning, mer skurkar (alla skurkar?), mer sidouppdrag och större kombatsystem. Ännu en gång har jag blivit häpen av Rocksteadys skapelse och ännu en gång har jag blivit dragen in i den mörke riddarens värld som kan inte bli bättre än såhär. Det är en perfekt Batman-pizza med extraallt.

Betyg: 5 av 5.

1-bit Ninja (iPad, iOS)
För ett par år sedan såg jag en spelnyhet om detta spel och sedan dess varit riktigt sugen. Varför? Jo, det är ett plattformsspel som ser ut som Super Mario Land och har tredimensionella vy-funktioner. Det är ett ganska enkelt plattformsspel där det går att bara springa åt höger och hoppa. Bandesignen är enkel och ganska tråkig trots den Gameboylika grafiken. Spelet saknar även checkpoint, så det är trial and error hela tiden. Hade kunnat bli något riktigt bra, men bristerna känns. Ett okej nyretrospel som kan funka en tågresa eller två.

Betyg: 2 av 5

Bastion (PC/Steam 2011)
Bastion är spelet som tar actionrpg-genren till en ny och egen riktning och det väldigt bra. Miljöerna är vackra och byggs upp eftersom man spelar. Det är en trevlig stämning genom spelet och det tack vare berättanderösten som berättar varje steg och ett fantastiskt soundtrack. Dock hade jag svårt att hänga med i berättelsen och det kanske är poängen, men det var en trevlig upplevelse ändå.

Betyg: 4 av 5


the Elder Scrolls V: Skyrim (PC/Steam, 2011)
Elder Scrolls-serien har jag aldrig kommit riktigt in i. Känner mig alltid så vilse och ger därför upp snabbt. Skyrim ändrade på detta och jag spelade hela vägen till mål. Storyn byggs inte upp så bra och det har ganska svaga karaktärer. Men världen är vacker i sina nordiska landskap och sättet man kontrollerar sin hjälte är tillfredsställande kul. Äventyrslustan blir hög när man väl har börjat och det finns massor att upptäcka. Ett spel jag gärna återkommer till.

Betyg 4 av 5.


Har även börjat på en drös olika spel. Zelda: Oracle of Ages, Darksiders och nu senast Super Mario RPG: the Legend of the Seven Stars. Det sistnämnda har jag fallit för totalt och kärat ner mig i Svampriket ännu en gång. Mer om det senare. Det var denna spelrapporten och tror att 2013 kommer bli ett ännu bättre spelår för mig!