Ett vackert träsk att vandra i

MMORPG. Vad tänker du på när du hör/läser om den genren? Quests? Karaktärsbyggande? PVP? Ett spel som aldrig slutar? Inte så konstigt isåfall. Dessa är de största orsakerna till att man hålls fast i ett järngrepp i det träsket. Men för mig har det mest varit av andra orsaker. Som alltid får mig på återfall: Miljöerna och landskapen.

"Vad gör du i Crossroads? Där kan man ju inte questa!" 

När jag spelade World of Warcraft valde jag ibland ganska konstiga vägar och det reagerade mina kompisar på. Det kunde vara att jag hängde för länge i en zon eller helt fel plats för min ras. Det bara för att jag ville stanna i miljön en stund till. Jag kunde gå omkring hur länge som helst och bli imponerad av de vackert uppbyggda miljöerna trots en ganska begränsad grafikmotor. Kunde avsiktligt undvika vissa zoner bara för att jag inte trivdes i miljön och jag hade oftast en favoritrutt. De magiska skogarna i Teldrassil, savannen i the Barrens,spökskogen i Duskwood och det färgglada Outlands. Ett handplock av många miljöer jag alltid ville bevandra och när jag fick höra om vad expansionen Cataclysm skulle innehålla blev jag besviken och ville inte spela mer. Likt bulldoozers i regnskogar förstörde Blizzard det jag en gång älskat och jag har fortfarande inte vågat kolla hur Azeroth ser ut sedan dess.

Förutom World of Warcraft har jag spelat massor av free-to-play-spel i genren. Det är egentligen bara Lord of the rings Online som lyckats fångat min uppmärksamhet, såsom World of Warcraft gjort. Det är inte så imponerande i gameplay, ganska slöa strider och questen blir ibland tråkiga. Men... Ännu en gång är det inte själva spelet i sig som sveper in mig, utan miljöerna i Midgård. Det är så stort, så välbyggt och man vet aldrig vad som väntar bakom berget borta i horisonten. 

Lord of the Rings Online är spelet jag spelar en stund, avinstallerar och sedan kanske ett halvår senare så råkar Sagan om Ringen gå på TV och jag blir återigen påmind om spelet. Det tar en hel natt för mig att få ner det på datorn igen. Men när jag väl kommit på mina inloggningsuppgifter, fått upp karaktärsskärmen och loggat in, så sätter jag mig direkt på min häst och rider ut. Rider ut och tar in allt som jag saknat. Om det är så bara för en stund.

Även om genren är ett träsk som man lätt kan fastna i, så är det väldigt vackert. Bara man tar en extra stund och tittar sig omkring.