Torchlight 2

2009 släppte Runic Games sin debuttitel Torchlight som bemöttes väl. Men det saknades multiplayer-läge. Det och en hel del annat fixades till uppföljaren. Men kan det stå emot sin rival som släpptes tidigare i år?

Torchlight 2 är ett hack and slash-spel eller action-RPG och det är svårt att inte jämföra det med en annan jätte inom genren. Men ska försöka undvika det. Så gott det går.
Storyn fortsätter år efter händelserna i första spelet, men denna gång är det fyra andra hjältar man får spela som. Dessa är Engineer, Embermage, Outlander och Berserker. Jag valde Berserker som är en slags blandning av warrior och rogue. En vilde som inte tvekar att storma in i klungor av fiender. Något som passar mig perfekt.

Redan i början av spelet känner jag att det funkar som klassiska spel inom genren med talangträd, massor av  föremål och ännu fler monster som väntar på en där ute. Men samtidigt känns det väldigt nytänkande och upplyftande och det tycker jag att genren behöver. Man får quests med rewards och har ett husdjur som hjälper till i strider och kan skickas iväg för att sälja föremål man vill bli av med. Den kan även handla om man råkar ha slut på t.ex. livflaskor.

"I Torchlight 2 är det du som bestämmer."

Något jag verkligen uppskattar i Torchlight 2 är friheten i karaktärsbyggandet. Man är inte låst i vad för vapen som ska användas. En berserker som är en krigare med tunga eller snabba vapen kan t.ex. använda sig av stavar. Men beroende på vapen så har det särskilda stats som passar bäst för en klass och ska helst använda sig av det, för bästa effektivitet. Men att få ha den friheten är ändå skönt.
Även talangträd och magier är väldigt fritt i val. Lite likt rivalens stora MMORPG-spel har talangträdet tre olika grenar och där är det bara att välja och vraka bland spells, med en viss tanke bakom då förstås. Men det som är mest intressant är de spells man kan hitta. Där kan vemsomhelst använda sig av olika typer av magier såsom eldklot eller healing. I Torchlight 2 är det du som bestämmer.

Det finns en sak i hack and slash-spel jag har lite svårt för som genomsyrar hela genren: grindandet. Ja, det hör till, men det blir ändå tjatigt i längden. Det känns även av i Torchlight 2, men tack vare sidequests och massoooor av bossar så håller man sig tillräckligt intresserad spelet igenom. Dessutom överraskar spelet med lite unik bandesign ibland. Något jag hade velat se oftare.

Jag har lite svårt att beskriva miljöerna, men ett flertal gånger så sa jag till mig själv: "Vad mysigt det är här!" Det är ganska färgglatt och inte så mörkt som det gärna ofta blir i denna typen av spel. Även om det följer mallen "ny akt - ny miljö", så är det väldigt varierande i varje enskild akt. Som i första möts man av en vacker grön skog där det är lite bergigt och lite senare i akten är det ett stort snölandskap istället. Dessutom så är det slumpmässigt genererade kartor. Det uppskattades!
De som har bra spelmusiköron kommer känna igen sig. Hela soundtracket står Matt Uelmen för (han som gjorde ARPG-jättens tidigare soundtrack) och jag föll direkt. På ett sätt är det lite nostalgiskt, men för det mesta känns musiken så genomtänkt och välarbetad.

Torchlight 2 är ett av de bättre spelen i genren och värt att spana in vare sig man är van vid den eller inte.  Runic Games går tillbaka, samtidigt som de för genren framåt. Och vet ni vad? Det är bättre än rivalen Diablo 3. Faktiskt. 

Betyg: 4 av 5.