Världens bästa spelsamling

Sommaren har nått sitt slut och spelhösten har börjat komma smygandes. Men jag vill blicka bakåt lite på vad jag spelat under sommaren.
Det är härligt när det släpps serier i samlingar med grafiska uppdateringar och andra finjusteringar. Senaste åren har det blivit vanligare med detta med HD-remakes och samlingar av klassiska godbitar. Men de har svårt att överträffa en sådan samling som släpptes för snart 20 år sedan: Super Mario All-Stars.

På Retrospelsmässan i år kände jag att jag behövde något mer spel i mitt SNES-arkiv. Då fann jag Super Mario All-Stars till en lagom summa. Men hemma upptäckte jag att det var en rätt skitig kassett och den ville inte starta. Jag tog den till kemtvätt, eller snarare ett garage, hos min käre vän Jimmy Johannesson. Han rengjorde den och under sommaren har vi tillsammans spelat denna samling av klassiskers klassiker i plattformsspel.

Samlingen innehåller alla Mario-spelen till NES, som man smidigt väljer i en meny. Vi började givetvis med spelet som förändrade världen, Super Mario Bros. Det första som slog mig var hur vackert svampriket är ritat. Starka färger och sköna bakgrunder. Så är det med alla spel i samlingen och bara det gör det bättre än originalen. Ja, faktiskt. Men Mario har egentligen aldrig handlat om grafik, det är själva plattformandet och till en början kändes det som om Mario var lite väl hal i fötterna. Jag vet inte om det är så, men efter en stund satt det som vanligt som ett smäck.
Det finns speciellt två nya funktioner i spelandet som underlättar äventyret. Continues och spar-funktion. Man behöver alltså aldrig börja om och inte låta maskinen stå på. För det längre spelet Super Mario Bros. 3 är spar-funktionen väldigt efterlängtad och vi kunde ta upp spelandet när vi kände för det.

Även om vi körde tillsammans igenom alla spelen förutom Super Mario Bros 2., så var det för mig mest intressant att kolla in den japanska original-2an Lost Levels. Har hört mycket om det och jag måste säga att det var en otroligt skön bandesign. Det är lekfullt och man visste inte riktigt vad som väntade i hörnet på skärmen. Det blir en del tänkande och jag är imponerad. Tycker att de skulle ha släppt det direkt till västvärlden också, men versionen av Doki Doki Panic vi fick gav mycket för serien och är ett kul sidospår.

Att ha återgott till sina barndomsspel, som fick sig en makeover, tillsammans med en god vän var kul och blev ett trevligt sommarminne. Alla världens bästa plattformsspel i ett paket. Kan inte bli bättre (Förutom kassetten som innehåller Super Mario World också då förstås.)