Brütal Legend (PC)

Jag gillar hårdrock. Mycket. Därför var Brütal Legend intressant redan innan jag tryckte start. År 2009 släppte Tim Shafer's Double Fine Productions denna historia som utspelas i en värld av gnisslande gitarrer och demoniska varelser. Jag har spelat PC-portningen som släpptes i år.

Spelets hjälte är Eddie Riggs. Han är världens bästa roddare, men tyvärr för världens sämsta rockband. Metalmusiken som hans minns den verkar vara mer eller mindre död och känner saknad efter det. Under en konsert händer en olycka. Scenuppsättningen faller över Eddie och han dör. Blodet rinner ner på hans bälterspänne, som i själva verket är en amulett för demonen Ormagöden som vaknar till liv och för Eddie till metal-världen. Där vaknar han uppoch möts upp av den mest episka värld han skådat.

Spelets design är inspirerad av omslag från metalalbum och det är tydligt tidigt i spelet. Demoniska slätter, nordisk mytologi och medeltid blandas i en passande färgskala. Lättsam, men samtidigt episk. Jag blev glad och samtidigt chockad när jag kände igen vissa platser. Som t.ex. berget från Deep Purple's in Rock-album.
Karaktärerna är designade efter kända rockartister och de har även bidragit med sina röster. Huvudkaraktären Eddie är designad efter Jack Black. Man får även träffa på Ozzy Osbourne och Lemmy Kilmister.  Vi får också höra andra kända röster från bl.a. Lita Ford och Rob Halford. Röstskådespeleriet är riktigt bra och känns trovärdigt. T.o.m Jack Black gör en bra roll, som jag tycker annars har en tendens att vara lite "överdriven" i sina roller.

Från början trodde jag att spelet endast var ett actionäventyr och det är det också i grunden. Som en ganskaDock måste jag hylla Double Fine för att ha provat på något nytt. Men det tog en stund innan jag fick kläm på det, men sen gick det lätt. Nästan för lätt. Mer utmaning saknades.
simpel version av t.ex. God of War. Men är också en openworldupplevelse där man får sladda runt i sin uppgraderingsbara hotrod. Men ett par timmar in blandas RTS (Real Time Strategy)-element in i spelet och det blir en ganska annorlunda hybrid. Striderna är som en slags show där man får vara general över minions för att utplåna sin motståndare. Det är i tredjepersonsvy och det är där någonstans det börjar strula till det. Det är riktigt osmidigt, mycket tack vare kontrollbegränsningen från konsol som följde med till portningen.
Något annat som saknades var en slags UI. Framför allt under RTS-segmentet. En mini-map över ens torns plats och läge hade varit perfekt och UI för bl.a. hälsa och gitarren önskade jag mig.
Det är väldigt få "riktiga" boss-strider också och önskade att det fanns fler.

För ett spel baserat på hårdrock så krävs ett bra soundtrack och det är precis vad Brütal Legend levererar! Det är nog det rockigaste soundtracket i ett spel någonsin med kända metallåtar från alla dåtid till nutid. De lyckas alltid pricka in rätt låt för rätt tillfälle och jag upptäcker mig själv headbanga ofta ute på vägarna med min hotrod.

Brütal Legend är så metal ett spel kan bli och trots att det brister i striderna, så är det en trevlig upplevelse rakt igenom. Rock N Roll!

Plus +:
Soundtracket \m/
Röstskådespelarna
Världsdesignen

Minus -:
RTS-segmentet 
Avsaknad av UI (minimap t.ex.)
Multiplayerläget är obalanserat
Saknar mer boss-strider

______________________________________________

En gästande andra åsikt av Niclas Svensson : 
MUSIKEN, kan inte säga mer än musiken. Grundsaken i spelet är ju musiken men bara för det är basen så behöver den inte musiken eller spelet vara episkt och underbart... Så var fallet här. ”Ocoola” och inte kända låtar från diverse stora metalband/artister blandade med gamla goda favoriter har gjort spelet till en fröjd att spela.

Blandningen av RPG, roaming, RTS och story är väldigt uppfriskande och att hitta alla de små extradelarna såsom reliker, drakar och de små ”puns” som kommer in lite här och där gör att man inte bara headbangar utan grinar av lycka.

DOCK!

Mapsystemet samt siduppdragen kunde ha haft lite mer variation vilket gjorde att många gånger var spelet
VÄLDIGT enspårigt och tråkigt. Och att hitta alla drakar, garage för Eddie’s bil samt alla uppdragens delar har varit väldigt och återigen väldigt drygt då man får åka tillbaka ifrån nästan sista delen på mapen till första delen(tar ungefär 5-10 minuter) är nog bland de drygaste jag sett.
Att ens veta hur du aktiverar olika statyer och saker är även detta ganska in-informativt, du får ingen notis eller ens en helptab om det.
Planeringen på de olika sidouppdragen har nog inte varit Double Fine’s största prioritet.
Hela mapsystemet var helt katastrof och tråkigt. Vissa delar kunde man knappt se saker, inte ens med gamman och brightness på högsta.

All in all så är det musiken och Eddie’s småskämt som gjorde spelet bra.  Utan dessa och att story’n är ganska cool så hade jag inte orkat spela igenom 18 timmar för att avsluta så mycket som möjligt.